Jag läste någonstans att en fyraåring ställer i genomsnitt 390 frågor varje dag. Jag undrar om Agnes kommer hamna över det genomsnittet för hon har bara passerat sin 3-årsdag med några månader men det ställs frågor till höger och vänster. Bara på vägen till förskolan idag, en promenad på ca 20 minuter, hann hon bland annat fråga varför det blåste i träden, varför bussen inte åker hem till mormor och morfar (den svängde åt ”fel” håll i korsningen på väg till dem) och varför jag måste jobba. Det är ganska kul att få förklara saker för henne och se hur hon verkligen tar in allt. Tänk er själva att få uppleva allt, förstå allt, för allra första gången. Häftigt!
Det är mindre kul när frågorna nästan blir existensiella och svaret liksom är lite för avancerat för en treåring. För några veckor sedan var vi på kyrkogården och satte ett ljus hos min storebror som inte längre finns hos oss. Jag förklarade för Agnes att mammas bror ligger där och sover. Hennes följdfråga: ”Ska vi inte väcka honom då?” Jag visste inte vad jag skulle svara. En treåring förstår knappast innebörden av döden, men samtidigt kan jag ju inte låtsas att han lever när han nu inte gör det. Jag tror att jag sa något i stil med ”Nej, det går inte”. Hon köpte det och skuttade vidare. Jag var och är fortfarande inte riktigt beredd på att det är jag (och barnens pappa såklart) som kommer att bidra till att skapa mina barns bild av världen, tack vare svaren vi ger på deras frågor. Tänk att jag ska få vara med och forma mina små tjejer till två unika individer. Det är så himla häftigt att vara mamma!
Senaste kommentarer